Londres

Himlen var även idag klarblå när vi lämnade vårt hotell. Idag lite extra tidigt eftersom vår förbindelse under kanalen gick redan strax efter 8. Vi var på plats i god tid och klarade oss igenom den rigorösa säkerhetskontrollen. Frukosten på terminalen bestod av en croissant och lite brunt blask. Jag klarade ingen utav dom utan vi gick ner och äntrade Eurostar 9119 mot London St. Pancras. Det snabba Eurostar-tåget lämnade Paris Nord och ökade snabbt farten på sig väg norrut. När vi närmade oss kanalen så mulnade himlen till tungt grått och efter att ha dykt ner i underjorden i ca 20 minuter, där vi bägge passade på att kissa 75 meter under havsbotten, och dykt upp på den engelska sidan kanalen så var det helmulet. Det där med kisseriet kan vara kul att låta barnbarnen försöka förstå om några år.
Vi klev av på St. Pancras och gick ut i den svala Och gråa Londonluften. Pilade över till Kings Cross och förökte få biljetter till vidare resa i morgon men det var inte lätt. Sedan intog vi ett café för lite brunch. Sambon tog en halv engelsk frukost med korv, bacon, stekt ägg rostat bröd och vita bönor. Jag nöjde mig med rostat bröd med stekt ägg och en kaffe. Intressant att följa frukosttraditionerna på olika ställen i Europa. Väldigt varierande.
När vi hade suttit och pustat en stund över frukosten och fixat en adapter för elkontakterna gick vi till hotellet med ambitionen att försöka bli av med våra väskor. Vi fick checka in trots att vi var tre timmar före incheckningstid. Rummet var förmodligen det minsta hotellrum jag bott i och det låg i en labyrint av korridorer men som sagt, varje minut man spenderar på hotellrummet under en tågluff är ett nederlag så det spelar ingen roll. Bara tacksam över att bli av med packningen.
Vi tog tuben ner till Victoria station och därifrån promenerade vi upp till Buckingham Palace och vidare genom underbara St. James park till Parlament square. Där blev resans första Pint ett faktum samtidigt som solen bröt igenom molnen. Tyvärr var hela parlamentet under renovering och Londons mest kända landmärke, Elisabeth Tower, helt inklätt i byggställningar. Det förstörde lite av upplevelsen. Vi fortsatte upp till Trafalgar och sedan korsade vi floden via Waterloo bridge ner till Southbank där lördagsfestligheterna var i full gång. Vi följde floden västerut och stannade vid några tillfällen för att titta på de sandkonstnärer som utnyttjade ebben för att tjäna lite pengar. En hade gjort en helt otroligt vacker sandskulptur men den smartaste killen var nog han som byggt en livflotte i sand som han lagt sig själv i. Där låg han och drack öl och skämtade med turisterna som skulle försöka träffa små hinkar med enpundsmynt för att få ta bilder på honom. Jag gjorde inget överslag men det låg mycket pengar runt hinkarna och killens timpeng för att ligga och dricka öl och skämta med turister går nog inte av för hackor.
Vi fortsatte över till Bankside och gick hela vägen bort till Tower bridge med diverse vattenhål på vägen. Där var det dags för lite mat och det blev naturligtvis Fish and Chips på en liten bar som samtidigt visade Londonderbyt Chelsea-Arsenal. Chelsea var överlägsna och ledde med 2-0 när vi lämnade vilket inte verkade uppskattas av de flesta på puben.
Fish and chips förresten måste vara värdens mest överskattade mat. Visserligen är det riktig fisk men det smakar ta mig fan som fiskpinnar. Fullständigt smaklös mat men det engelska köket är väl mer kända för sina stadiga frukostar än för sina kulinariska upplevelser.

Vi var ganska långt hemifrån nu. Vi promenerade vidare över gångbron vid Southwark upp till St. Pauls. Därifrån gick vi ner till Blackfriars och kryssade oss tillbaka till hotellet via tre tunnelbanelinjer.
Jag tycker att London är en jävla trevlig stad. Jag gillar det mesta här. Modernt och gammalt blandas friskt och människor är öppna, glada och vänliga. Staden är dyr javisst, men inte dyrare än Stockholm och har man varit i Zermatt är det mesta billigt.
Imorgon reser vi vidare norrut.