På fastlandet igen.

Det var fortfarande dunkel gryning när vi lämnade Mutho hotel i den lilla byn Tyndrum. Dunklet förstärktes av en äkta skotsk dimma men vi hade tur för regnet kom inte förrän vi tagit oss ner till den lilla stationen som bara bestod av en perrong och ett regnkydd.
Den lilla byn har två stationer, lower och upper för här går järnvägarna parallellt från Glasgow till Fort William och Oban.
Vi reste söderut från Tyndrum och det vackra landskapet fortsatte. Speciellt där järnvägen följer Loch Lomond är landskapet sagolikt snyggt och faktiskt såg man små blå öppningar i molntäcket där solen kunde lysa igenom. Scotrail förhöjde morgonen genom att servera kaffe på tåget. Att ta tåget från Glasgow upp till Fort William är något som verkligen rekommenderas. Därifrån kan man också fortsätta med the Jacobite ut till Mallaig. (Harry Potter-tåget) Tyvärr passade inte det in i programmet den här gången.
Vi böt tåg på Dumbarton Central mot Edinburgh för att slippa krångel att ta oss mellan stationerna i Glasgow. Här fick vi uppleva äkta skotsk pendlarirritation eftersom det bara var 3 vagnar med i tåget mot normalt 6. ”Every fuckin friday they cut this train in half…”. Vi stod packade som sillar men det var bara en kvart ner till Glasgow och sedan var det gott om plats på tåget.
Det kan man inte säga om nästa tåg. Det var dags för London Northeast igen tillbaka ner mot Kings cross och redan vid välkomnandet ombord förvarnades om att det kunde bli ståplats de fyra timmarna ner till London. Vi hittade dock platser eftersom man i England har kvar traditionen att sätta ut lappar på reserverade platser som också talar om vilka sträckor som var reserverade. Jag fick byta plats en gång under resan så det var inget problem men åker man mellan Edinburgh och London eller vice versa en fredag eller söndag behöver man nog reservera.
En London gick vi direkt över Till folkvimlet på St. Pancras där det blev en bit mat innan vi gick ner till den boskapsurskiljning som utgör incheckningen till Eurostar.
Helt sagolikt rörigt och jag förstår att det är svårt att kombinera med den rigorösa säkerheten. Lite kul att mina snusdosa fick åka ensam i en låda på röntgenbandet men den uppfattades tydligen inte som en säkerhetsrisk så den fick följa med ut ur England. Ursäkta att jag raljerar. Jag tycker självklart att dom här säkerhetskontrollerna är bra. Inte minst med tanke på vad både Frankrike och Storbritannien råkat ut för.
När vi kommit på det pilsnabba Eurostartåget bestämde vi oss för att boka ett hotellrum i Paris. Vi orkar inte längre idag. Så här är vi nu med utsikt över Paris Est samtidigt som fullmånen stiger över staden. Vi har haft många fina utsikter men den här har också sin charm. Det blir tidig avfärd imorgon också. Eftersom det är lördag så kommer vi inte att hinna ända hem imorgon så vi får se vart vi landar.