Hemåt!

Molnen på Parishimlen var rödfärgade när jag drog isär gardinerna på 5:e våningen på Rue d’Alsace. Inte från en gryende sol utan från alla ljus i den ännu sovande staden.
En morgondusch innan den krävande hemresan. Två minuters promenad till stationen där vi köpte några färdiga baguetter innan vi klev på TGV-tåget mot Strasbourg. Tåget ökade snabbt farten när det kommit ut ur centrala Paris och i 300 km/h lägger man snabbt mil bakom sig. Strasbourg nås på 1 timma och 45 minuter. Där byter vi till ett litet lokaltåg som tar oss över gränsen till Tyskland och Offenburg. Här byter vi igen för tåget till Mannheim där det blir ett både lunch- och fikastopp på ett par timmar.
Här besöker jag en liten whiskybutik. Det är ju skamligt att ha varit i Skottland utan att ha med lite påfyllning till skåpet hemma. Men som tågluffare har man hela tiden att tänka på sin packning. I Skottland hann jag med att besöka två destillerier och lära mig mer om tillverkningen. Att läsa och att se är ju två helt olika saker. I den lilla butiken i Mannheim får jag ytterligare kunskap om ett flertal destillerier och den storvuxne innehavaren verkar lycklig över att få berätta om olika destillerier, deras standardwhisky och deras ”special editions” samt om sina resor till olika destillerier i Skottland. Jag får så klart beslutsångest men bestämmer mig till slut för en Arran ”the bothy” 2 edition som innehavaren rekommenderade varmt. Arran var för övrigt tidigt med i planeringen för skottlandsresan men hanns inte med den här gången.
Från Mannheim kliver vi på tåget vidare mot Hamburg. Vi väljer vägen via Mainz och Koblenz i Rhendalen där tåget länge följer den mytomspunna och vackra floden. Faktiskt ända upp till Duisburg men det är södra delen av resan upp till Bonn som är vacker. Bergen som inramar floden är är utnyttjade till varje meter med branta vinodlingar och gamla borgar som vakar över floden ligger tätt. Som vanligt högt placerade med bra överblick. Den här vägen tar så klart mycket längre tid men det är det definitivt värt. Det är ju den här resans sista sagolandskap som passeras.
Norr om Bonn blir det ganska ointressant. Den sista passagen av Rhen görs i Köln där man också kan slänga ett getöga när man passerar den pampiga domen alldeles vid stationen. Resten av sträckan upp till Hamburg är dock en transportsträcka.
I Hamburg blir det Kebab och engelsk ligafotboll samt lite matsäcksanskaffning inför natten. Att kliva på DSB-tåget till Köpenhamn är lika rörigt som vanligt. Ingen vagnsskyltning och allmän förvirring som vanligt. Både bland personal och resenärer. Tåget avgår dock i rätt tid och vi kan konstatera till slut att alla vagnar finns med och att det ändå är relativt gott om plats. Medelåldern på tåget är låg och nationaliteterna blandade. Tågluffarsäsongen är inte riktigt över ännu. Nu är det bara att invänta den danska gränskontrollen i natt. Vi tar vägen över Jylland och Padborg ska angöras cirka kvart i två. Vägen över Rödby är naturligtvis bättre men eftersom det är lördag hade vi fastnat Malmö i alla fall. Behövt en hotellnatt och kommit hem två timmar tidigare än vi gör nu.