Kyrkstigar är ett minne från gamla tiders kyrkobesök. Inte minst under kyrkogångspliktens tid (ej att förväxla med kyrkoplikt) då alla var tvungna att besöka kyrkans högmässa. Besöket i kyrkan var dock inte bara ett tvång. Längtan efter nyheter var stor och kyrkobesöket var kanske det enda tillfälle då man fick ta del av dessa. Både från stora världen via predikstolen och från lokalsamhället via skvaller på kyrkbacken. 

Kyrkstigar finns i hela landet. Den första kyrkan i Regna byggdes under tidig medeltid så vår kyrkstig är förmodligen mycket, mycket gammal och den har trampats av många generationer. Stigen mellan Regna ner till Asketorp finns nästan kvar i sitt ursprung men den stora frågan är vart den sedan tar vägen. Häradskartan från Regna socken (ca 1860) är kanske den bästa dokumentationen. Genom att sedan använda logik och genomföra fältstudier i skogarna kan man göra många slutsatser och hitta det mesta av gamla stigar även om naturen gjort sitt bästa för att dölja minnet av alla fotsteg som trampat dem. Till Igelfors fanns det väg men samhället Igelfors fanns inte. Det hade sitt ursprung i industrins tillkomst under början av 1900-talet men det var inte förrän under industrins storhetstid (50- till 70-tal) som själva Igelfors växte fram ordentligt även om det redan innan fanns en del bebyggelse i det som nu är Igelfors. Främst kring ”Bruket” och längs huvudvägen mot Regna. Det finns visserligen spår av gamla stigar även dit men det måste ändå med utgångspunkt från gamla kartor anses för klarlagt att huvudstigen från Asketorp gick mot Västra mark i första hand med en mindre avstickare mot byn Björke, som den ursprungliga senmedeltida bebyggelsen i området. Kyrkstigen var förmodligen inte bara en stig utan en förgrening av stigar från olika boställen som samlade ihop sig till en stig ju närmare kyrkan man kom.

Den här beskrivna sträckningen bygger på de stigar som finns kvar och i övrigt på en del nya vägval utifrån hur historien har förändrat landskapet. Hur som helst är det en trevlig och inte alltför krävande vandringstur mellan de två grannbyarna även om sträckningen delvis inte är historiskt korrekt. Startpunkten är vid Regna kyrka. I Regna finns vandrarhem, hantverksbutik (sommar) och badplats där det också finns en vackert belägen allmän bastu som kan hyras. (måste förbokas). Allmänna färdmedel finns med Östgötatrafikens närtrafik (bokningstrafik). Slutmålet är Igelfors centrumhus. Där finns Affär, Café, Restaurang med varierande öppettider (förbokning krävs) och bussförbindelse till Finspång (Linje 417). 

Vandringsbeskrivning

Från den vackra kyrkan i Regna tar vi grusvägen söderut som går in mellan vandrarhemmet och Vita huset. Det är den gamla landsvägssträckningen. Vita huset heter egentligen Renströmska skolan och det är en av Sveriges äldsta bevarade landsbygdsskolor. Redan efter det första motlutet bör den som inte varit där förut stanna till för att besöka den vackra hembygdsgården som ligger på höjden efter de första 300 metrarna.

Vi går sedan vidare söderut bland mysiga hus utspridda i kulturlandskapet och när vi passerat en välskött liten torpstuga på höger sida (Fredriksdal) är det snart dags att svänga in på en mindre skogsväg som går in till vänster. Efter cirka tvåhundra meter får vi hålla utkik åt vänster igen när vi kommer ut på ett hygge. En stig tar av österut men den är lätt att missa då det finns inte finns någon skyltning och då det växer en hel del sly där stigen går in.
Stigen tar oss genom några kortare skogspartier ut på ett nytt hygge där stigen följs av högstubbar bland ungtallar. Den är inte så vältrampad längre och allt mer tätnande ljung gör sitt bästa för att dölja stigen. Den är dock än så länge lätt att följa.

När vi närmar oss det gamla bostället Bromossen så tätnar skogen och här är det enda stället på sträckan där vandringen går igenom vad som kan liknas som gammelskog. Här är det blåbärsriset som mest kämpar för att dölja den gamla stigen och snart är det arbetet fullbordat om inte stigen börjar trampas igen. Vi går över en liten bäck och på ett öppet område till vänster låg på en slybeväxt kulturmark bostället. I kanten av den gamla kulturmarken finns också en gammal kolaranläggning. Läs mer om bostället här.

Stigen gör en sväng och kommer upp vid ett gammalt gränsmärke. Två tallar har markerats med gul ring vilket kan vara bra att hålla utkik efter när man kommer från andra hållet. Här ändrar naturen karaktär. Vi kommer in i gles bruksskog där spår efter skogsmaskiner går kors och tvärs och det är svårt att veta vilket spår vi ska följa. Vi håller dock en rak sydlig kurs i nederkanten på Sinai berg. Uppe på berget finns en varggrop som är lätt att hitta med en liten avstickare på ett par hundra meter.

Vi passerar över tallmoskogen och tar sikte på en liten bergsknalle där en tall markerats med en vit ring. Bakom tallen hittar vi en gammal väg som leder mot sydöst via ett par små åkertegar där det kan vara väldigt blött på våren efter snösmältning. Snart är vi framme i den lilla byn Asketorp halvvägs på vandringen. Vår lilla stig kommer först ut på en mindre grusväg där vi håller höger och snart på en större grusväg där vi ser det första huset i Asketorp så här håller vi vänster.

Vi går förbi några hus och när vi kommer fram till ett större rött hus på höger sida där vi riskerar att bli utskällda (hundkennel) med en större ladugårdsbyggnad på vänster sida. Där viker vi av nedåt på den väg som går söderut mitt emellan husen. Hit är det 3,5 kilometers vandring. Vi har vackra öppna kulturmarker åt alla håll och vi kan se den igenväxta Hemsjön till höger i den lilla dalgången. Vägen slingrar sig ner i svackan och mitt i det långa uppförslutet som tar vid tvingas vi lämna den ursprungliga huvudstigen eftersom den nu tar vägen över det som blivit tomtmark och en hästhage. På andra sidan hagen finns tydliga spår i skogen efter en gammal färdväg som ledde bort mot Västra Mark via norra sidan av Tjärnsjön passerande det gamla bostället Kärnlund (se karta). Det är solklart huvudfärdvägen då detta både är markerat i häradskartan och också tydligt synligt på lantmäteriets flygfoto så sent som 1960. Förlängningen på denna är dock svår att följa då den är antingen sönderkörd av skogsmaskiner eller också försvinner i tomma intet ute på något hygge.

Vi fortsätter istället rakt upp för backen och håller till vänster i vägskälet. Den här vägen ledde fram till bostället Lindfallet som vi passerar efter några hundra meter. Det syns tydligt här att det är granplanterad gammal åkermark och i skogen på höger sida finns en gammal husgrund. Här slutade vägen förr och övergick i en stig men någon gång i slutet av 60-talet eller början på 70-talet förlängdes vägen nästan ända fram till Tjärnsjön och vi följer den ytterligare några hundra meter innan vi tar första vägen som går ned åt höger och som strax slutar vid en liten vändplan. Här går en stig (nu traktorspår) vidare rakt upp i skogen i en liten brant. Häradskartan ger inte så geografiskt exakta angivelser direkt men den säger ändå att stig gick över bäcken åt det här hållet. På 1949 års ekonomiska karta är stigen över Stubbfallet tydligt uppmärkt mellan Asketorp och Björke.
När vi kommer upp för backen från vändplanen så passerar vi ett välbevarat spisröse från en kolarkoja. Kolbotten med tydliga vallar hittar några meter snett bakom till höger.

Här blir det dock lite svårare. Vi har ett par hundra meter genom skogen och stigen blir allt mer otydlig. Vi håller lite snett framåt åt höger och snart öppnar sig skogen i ett större hygge. Här måste vi hitta stigen över en av de urbergsryggar som leder mellan blötmarkerna för att vi ska nå ut till vägen genom tallplanteringen. Passagen är snitslad i orangea jaktmarkeringar. Jag minns ännu den gamla stigen som härifrån ledde ända ner till den gamla sågen norr om Björke by och kanske är det en gammal anslutande del av kyrkstigen. Någon gång i slutet på 90-talet gjordes väg istället i samband med skapandet av jättehygget vi nu är framme på. Vi följer vägen åt höger och håller sedan vänster i vägskälet. Vi har några hundra meter att tillryggalägga genom tallplanteringen men när vägen börjar slutta nedåt så anar vi de gamla hagmarkerna vid Norra kärren.

Här brukar jag ofta sitta på en liten bergknalle och titta på det intensiva djurlivet i de här markerna. Här rör sig både älg, kron- och dovvilt, vildsvin, rådjur, räv och hare och grävling. Rovfågel sitter ofta i något av träden och spanar och småfågellivet är omfattande i de täta enbuskagen. Både törnskata och buskskvätta häckar här bland andra vanligare arter. I skogen strax bortom hagmarken hade jag mitt hittills enda vargmöte för några år sedan.

Vägen ringlar sig i den sträckning som stigen en gång hade över de öppna markerna och där vi möter ledningsgatan så tar vi höger in i skogen och följer ledningen på den tydligt upptrampade stigen. Efter några hundra meter öppnar sig markerna igen och vi är framme i Igelfors. Stigen löper längs kanten på en åkermark och möter snart på en väg vid ett litet jakttorn. Vi kommer ut i samhället strax innan Pizzamakarnas mysiga restaurang och om vi håller vänster så kommer vi till affären och caféet i byn och lite därefter till skolan och busshållplatsen. Totalt har vi tillryggalagt drygt 7,3 kilometer.