11 smultonställen när våren kommer…
Under åren har jag funnit många platser i hemmalandskapet med betagande skönhet och rofylldhet. Det är sällan dramatisk natur eller storslagna vyer. Ofta är det bara en skogsglänta som brutits och brukats under århundraden, ett gammalt vittrat gränsmärke på en bergknalle eller en liten bäck som dansar ner genom storskogen på sin väg från en högt belägen mosse. Man sitter ner en stund. Äter kanske en smörgås och det är ofta med visst vemod man sedan vandrar vidare med vetskapen om att mycken tid kommer att passera innan platsen åter besöks. Vad som är fint och vackert finns naturligtvis i betraktarens öga. Kanske är det ofta mer en känsla än ett synintryck. Det jag finner skönhet i passerar obemärkt förbi för någon annan. Dock ändrar sig landskapet fort. Naturen återtar gamla kulturmarker och människan bryter nya hyggen i rasande takt. Platser av stor skönhet försvinner för att aldrig återuppstå. Många är de platser som ändrat karaktär sedan jag började vandra...