11 smultonställen när våren kommer…

av admin3Kommentarer
Under åren har jag funnit många platser i hemmalandskapet med betagande skönhet och rofylldhet. Det är sällan dramatisk natur eller storslagna vyer. Ofta är det bara en skogsglänta som brutits och brukats under århundraden, ett gammalt vittrat gränsmärke på en bergknalle eller en liten bäck som dansar ner genom storskogen på sin väg från en högt belägen mosse. Man sitter ner en stund. Äter kanske en smörgås och det är ofta med visst vemod man sedan vandrar vidare med vetskapen om att mycken tid kommer att passera innan platsen åter besöks. Vad som är fint och vackert finns naturligtvis i betraktarens öga. Kanske är det ofta mer en känsla än ett synintryck. Det jag finner skönhet i passerar obemärkt förbi för någon annan. Dock ändrar sig landskapet fort. Naturen återtar gamla kulturmarker och människan bryter nya hyggen i rasande takt. Platser av stor skönhet försvinner för att aldrig återuppstå. Många är de platser som ändrat karaktär sedan jag började vandra...
Läs mer
På sidan av vägen

På sidan av vägen

av adminInga kommentarer
Jag känner en kärlek till gamla bortglömda färdvägar. Särskilt de som ligger där sedan länge otrampade och ofta igenväxta. Slingrande förbi naturens hinder. Gjorda av och för människor och möjligtvis för hästar men inte för skogsmaskiner och timmerbilar som så många skogsvägar idag. Många av de gamla vägarna har ju tagits över av det moderna samhällets industriella nyttjande. Jag tror att jag skrivit det förut men jag tycker de gamla vägar som människor traskat i hundratals är skulle ha samma skydd som alla andra fornlämningar för att inte försvinna i en tid då allt värderas utifrån ekonomiska normer. När jag idag traskade västerut var målsättningen att se hur mycket som finns kvar av den gamla uråldriga vägsträckningen från Igelfors mot Hällestad. När jag vandrar undviker jag självklart asfalt och trafik så mycket jag någonsin kan. Jag har också en (månne utopisk) vilja att skapa vandringsvägar från Igelfors till alla de grannsamhällen som omger oss. Då utgör dom här gamla stråken ofta...
Läs mer
En tur åt sydväst

En tur åt sydväst

av adminKommentar stängt
Höstlovets andra vandringstur. Idag gick fotstegen mot sydväst. Inte helt ensam utan min något korpulente fyrbente kamrat är med som sällskap. Vad är det man brukar säga… -”sådan herre sådan hund”… Egenpromenaderna med hund brukar dock innebära att sträckan blir lite längre. Viljan att se vad som döljs bakom nästa kurva och nästa krön är stark och svår att stå emot. För att fritt citera Tolkien. ”It's a dangerous business going out of your door. You step into the Road, and if you don't keep your feet, there is no knowing where you might be swept off to.” Idag har jag dock tagit ut en förbestämd rutt. När jag går åt Hällestadhållet brukar jag alltid gå via ”bruket” men idag tog jag stora vägen ner över bron. Första korta stoppet vid Brostugan som låg ungefär där den gamla bron gick över Igelforsån. Finns inga spår kvar idag förutom den skylt som Regna hembygdsförening satt upp (1). Kul ändå att veta...
Läs mer
Tyresfallsskogen

Tyresfallsskogen

av adminKommentar stängt
Dagens tur började på den lilla grusväg som går upp till vänster 500 meter norr om gården Tyresfall vid Ålsjöns västra strand. Framför oss låg en rundtur förbi de gamla boställena Stora och Lilla Ulvsberg samt Gummedalen på vägen tillbaka. Dessutom ville jag göra en liten avstickare på den gamla medeltida färdvägen som går uppe på berget ovanför nuvarande landsväg norr om Tyresfall. Direkt när man svänger av landsvägen syns spåren efter det gamla bostället Grindtorpet. Själva torpet är enligt Riksantikvarien förmodligen bortodlat men på högra sidan finns längs kulturmarken en del bebyggelselämningar från uthus som troligtvis hörde till torpet. Det var något år sedan jag gick här senast och man märker direkt att avverkningen av skog varit intensiv i området. Snart nog kan vi dock blicka ut över Kvarnsjön och de vackra beteshagarna som sluttar ner mot sjön (1). Hela hagmarksområdet norr och nordöst om sjön är skyddat enligt EU:s Art- och habitatdirektiv och anses vara av nationellt bevarandevärde. De...
Läs mer

Östgötaleden, Älgshult-Regna

av adminKommentar stängt
Eftersom jag blev med hund tidigare än beräknat och vill lära känna min kompis riktigt bra innan jag påbörjar ett lite större projekt så får starten av detta vänta till nästa sommar. Som lite träning tänkte jag dock recensera några delar av Östgötaleden. Vi börjar i Finspångs kommuns nordvästra hörn med sträckan Älgshult (Grytgöl) - Regna. PDF-version med bilder Leden startar vid gården Älgshult vackert belägen vid Älgsjön norr om Grytgöl i Finspångs kommun. Om man går sträckan åt andra hållet och istället avslutar här ligger ett riktigt fint bad några hundra meter söder om startpunkten där man kan avsluta sin vandring med ett dopp i det ofta mycket varma vattnet inne i den långgrunda viken. Området där leden startar är viltrikt. På gärdena runt gården syns ofta både Kron- och dovhjort i kvällning och gryning och i skogarna i triangeln Älgshult, Lindenäs, Kattala ser jag mycket oftare älg än i skogarna runt Igelfors. Start­punkten är ordentligt skyltad och leden går längs en skogsväg de första tre kilometrarna. Terrängen...
Läs mer

Avslutning

av adminKommentar stängt
Natten passerade ganska lugnt. Lite folk och gott om plats så man kunde sträcka ut sig ordentligt. Självklart lite stel nacke när man vaknade till då och då. Nattåget från Hamburg till Köpenhamn har väldigt mycket ståtid här och där och är därför nästan aldrig sent till Köpenhamn.  Vi tog oss över sundet via Malmö C och äntrade efter en kopp kaffe snabbtåget mot Östergötland. Planerade banarbeten ledde till en bussträcka och det är vad man kan kalla nödvändigt strul så det har jag inga problem med men det kompletterades snabbt av ett trasigt tåg. Det är ganska skrattretande att ha kryssat runt i Europa i tre veckor utan en enda försening (Utom när bron rasade i Genua förstås) men så fort man kommer över i det svenska järnvägssystemet så skiter det sig direkt. Hör att det också är problem längre upp så att resenärer som ska vidare uppåt landet ska bussas någonstans emellan. Nåja, vi får fortsätta jobba för förbättringar. När...
Läs mer

Hemåt!

av adminKommentar stängt
Molnen på Parishimlen var rödfärgade när jag drog isär gardinerna på 5:e våningen på Rue d'Alsace. Inte från en gryende sol utan från alla ljus i den ännu sovande staden. En morgondusch innan den krävande hemresan. Två minuters promenad till stationen där vi köpte några färdiga baguetter innan vi klev på TGV-tåget mot Strasbourg. Tåget ökade snabbt farten när det kommit ut ur centrala Paris och i 300 km/h lägger man snabbt mil bakom sig. Strasbourg nås på 1 timma och 45 minuter. Där byter vi till ett litet lokaltåg som tar oss över gränsen till Tyskland och Offenburg. Här byter vi igen för tåget till Mannheim där det blir ett både lunch- och fikastopp på ett par timmar. Här besöker jag en liten whiskybutik. Det är ju skamligt att ha varit i Skottland utan att ha med lite påfyllning till skåpet hemma. Men som tågluffare har man hela tiden att tänka på sin packning. I Skottland hann jag med att besöka...
Läs mer

På fastlandet igen.

av adminKommentar stängt
Det var fortfarande dunkel gryning när vi lämnade Mutho hotel i den lilla byn Tyndrum. Dunklet förstärktes av en äkta skotsk dimma men vi hade tur för regnet kom inte förrän vi tagit oss ner till den lilla stationen som bara bestod av en perrong och ett regnkydd. Den lilla byn har två stationer, lower och upper för här går järnvägarna parallellt från Glasgow till Fort William och Oban. Vi reste söderut från Tyndrum och det vackra landskapet fortsatte. Speciellt där järnvägen följer Loch Lomond är landskapet sagolikt snyggt och faktiskt såg man små blå öppningar i molntäcket där solen kunde lysa igenom. Scotrail förhöjde morgonen genom att servera kaffe på tåget. Att ta tåget från Glasgow upp till Fort William är något som verkligen rekommenderas. Därifrån kan man också fortsätta med the Jacobite ut till Mallaig. (Harry Potter-tåget) Tyvärr passade inte det in i programmet den här gången. Vi böt tåg på Dumbarton Central mot Edinburgh för att slippa krångel att ta...
Läs mer

Oban

av adminKommentar stängt
Den här dagen var dedikerad till Oban. En liten stad på skotska västkusten. Frukosten på hotellet var bra (till skillnad från det mesta annat) och det blev som vanligt en toast med ägg och bacon och en lammkorv, flera glas grapejuice och ett förvånansvärt bra kaffe. På en sådan frukost står man sig större delen av dagen och det är kanske dags att införa lite bättre frukostvanor hemma i vardagen. Blir svårt när man går upp tidigt och måste fixa allt själv men åtminstone på helgerna borde man lägga lite kraft på sin frukost. Jag föredrar dock den engelska framför den söta sydeuropeiska. Resan till Oban var bara drygt fem mil från vårt boende. Vägen var mycket vacker men inte lika dramatisk som igår. Oban var en mycket trevlig bekantskap. En hamnstad på skotska västkusten med färjeförbindelser till flera av öarna. Islay den mest kända, åtminstone för whiskyälskare. Det var Oban games idag och det var extra mycket folk men inledningsvis märkte vi...
Läs mer

Skye

av adminKommentar stängt
Dagen bestod av ortsbyte och en lång omväg till vårt nya basläger. Omvägen var noga utvald och sträckte sig över West Highlands och ut på Skye och sedan ner via Fort William till den lilla byn Tyndrum i högländerna. Det skulle bli en bildag men inte vilken bildag som helst så dagens inleddes med en lika stadig engelsk frukost som vanligt så jag var ordentligt mätt när vi gav oss iväg västerut mot Kyle of Lochalsh och Skye bridge. Vägen över högländerna växlade mellan att ibland vara en fin och bred landsbygdsväg till att ibland bestå av en kostig full av djupa hål med mötesplatser var 200:e meter. Ju närmare Skye vi kom ju mer dramatiskt blev landskapet. Bergen blev allt högre när vi följde olika dalgångar och vackra sjöar av olika storlek speglade sluttningarnas färger. Ljunghedarna andades höst med en nyans av blomning. Vägen var som sagt var av skiftande kvalitet och tog tid. Inte minst på grund av alla...
Läs mer