På sidan av vägen
Jag känner en kärlek till gamla bortglömda färdvägar. Särskilt de som ligger där sedan länge otrampade och ofta igenväxta. Slingrande förbi naturens hinder. Gjorda av och för människor och möjligtvis för hästar men inte för skogsmaskiner och timmerbilar som så många skogsvägar idag. Många av de gamla vägarna har ju tagits över av det moderna samhällets industriella nyttjande. Jag tror att jag skrivit det förut men jag tycker de gamla vägar som människor traskat i hundratals är skulle ha samma skydd som alla andra fornlämningar för att inte försvinna i en tid då allt värderas utifrån ekonomiska normer.
När jag idag traskade västerut var målsättningen att se hur mycket som finns kvar av den gamla uråldriga vägsträckningen från Igelfors mot Hällestad. När jag vandrar undviker jag självklart asfalt och trafik så mycket jag någonsin kan. Jag har också en (månne utopisk) vilja att skapa vandringsvägar från Igelfors till alla de grannsamhällen som omger oss. Då utgör dom här gamla stråken ofta...