Vaknade tidigt trots skönaste sängen hittills på resan. Här var det minsann dunbolster som gällde. Gläntade på gardinerna och såg att molnen hängde tungt i dalgången. Temperaturen skulle ligga på 1 grad varmt men det kändes kanske som 4-5 så det var bra 35 grader svalare än i Rom. Små blå fläckar här och där i molnigheten bådade dock gott. Vi intog bästa frukosten hittills. Ett hel bricka med en massa goda ostar tilltalade mig särskilt. Det ack så viktiga kaffet var dock en bedrövelse i en annars bra start på dagen. Efter att ha gjort flera underbara städer var det nu dags för lite natur.
Vi kom i väg skapligt tidigt med Zermatt-pendeln och böt direkt till Gornergrathbahn som går upp till ett observatorium på över tretusen meters höjd. Det är helt osannorlikt att åka järnväg i dom här uppförsluten men man har någon slags kuggar i de värsta lutningarna som tåget hakar tag i och trycker sig uppför branterna. Det är ingenting för höjdrädda kan jag dock meddela. Ofattbart brant där tåget går upp och riktiga stup på sidan av banan.
Vi nöjde oss med Riffelalp som mål för tågresan. Stationen ligger på dryga 2200 meters höjd och efter en promenad på ca 10 minuter från stationen så kommer man fram till den lilla samling av hotell och restauranger som utgör själva Riffelalp på den exakta höjden av 2222 meter över havet. Många utsikter har jag sett men vyn över Matterhorn härifrån tar nog fan priset. Ursäkta språket. Här hängde vi en lång stund. Var bara tvungen att ta en öl i Matterhorns skugga och gratulera oss till en otrolig tur med vädret. Det sägs att toppen på Matterhorn alltid bär mössa men idag var den dramatiska toppen alldeles klar, himlen strålande blå med några enstaka moln som kröp längs bergssidorna.
Målet var att från Riffelalp gå nedför den vandringsled som heter Arwenweg och som leder ner till Winkelmatten. En by i direkt anslutning till Zermatt. Det var lite knöligt i början men annars en relativt lätt vandringsled. Därifrån skulle vi efter ett besök i Zermatt fortsätta vår vandring längs järnvägen tillbaka till Täsch på den led som kallas för Bahnweg. Sambons knän pallade dock inte för nedstigningen för branterna så efter att vi hade kämpat oss ned längs serpentinstigen med branta stup vid kanten så bestämde vi oss för att ta tåget de sju kilometrarna tillbaka till Täsch. Under nedstigningen såg vi att det inte bara är Östergötland som har eldningsförbud. Det gäller även här.
Zermatt som ort gav mig blandade känslor. När vi kom ner i Winkelmatten blev jag alldeles bedårad av alla vackra alphus med fantastisk blomsterprakt. När vi kom närmare centrum blev det dock tjockt med turister och allting var svindyrt. Restaurangpriserna i Oslo förvandlas till priser på en ungersk loppmarknad. Vi kollade några lunchmenyer men 350 spänn för en spaghetti carbonara ger jag inte. Det är inte snålhet, det är en principsak.
Efter att vi hade tagit oss tillbaka till Täsch så gick jag på egen hand en bit av leden tillbaka mot Zermatt. Här ska man kunna se Murmeldjur längs vägen. Jag såg till min besvikelse inga Och jnga hålor heller men det fanns små konstiga stigar i grässluttningarna ovanför. Ungefär samma som fjällämmlar hemma gör fast större och längre. Dom små odlingarna vid alphyddorna var noggrant omgärdade av stålnätsstaket och på några ställen hade dom till och med satt elstängsel runt de små täpporna. Jag tolkar det som att dom finns här. Jag kan inte komma på något annat man som hobbyodlare med en alphydda måste frukta på dom här höjderna. Det skulle i så fall vara harar men det såg jag inga heller. Träffade på getter av en väldigt mysko ras som gick och knaprade på buskarna i en sluttning. Stora horn och framdelen på geten var svart, bakdelen vit. Dom hade en egen inhägnad så dom gav sig inte på några odlingar. Försökte googla rasen snabbt men hittade den inte.
När jag kom tillbaka till Täsch så hade resesällskapet hittat bubbelpoolen i källaren på hotellet. Men jag sitter hellre på den lilla balkong som hör till hotellrummet och tittar på utsikten över bergen. Skuggan kryper över branterna när solen sakta sjunker i kvällningen.
