Sov gott och välbehövligt till klockan 7:30. Sömnen endast avbruten av en högt surrande och blåsande fläkt som jag krävde en fullständig nedstängning av vid tretiden.
Frukosten på vår B&B var nog det torftigaste jag upplevt. Croissanter med körsbärs- eller aprikosfyllning (uäck), Brödskivor med marmelad, Yoghurtburkar. Kaffemaskinen var trasig men som tur var fanns det en vattenkokare och pulverkaffe. Ja, Ja… Tre koppar kaffe och några skorpor med jordgubbssylt fick duga. Jag är ingen frukostmänniska bara jag får mitt kaffe.
Packade ihop och lämnade det annars mycket trevliga och prisvärda boendet. Märkte under den korta promenaden till stationen att det skulle bli ännu en varm dag. Regionaltåget till Milano var av högre klass än gårdagens tåg och väl luftkonditionerat så det var en behaglig resa ner till den gigantiska Milano Centrale.
Under resan hann jag se att EuroCity-tåget direkt till Venedig var fullbokat så även om det inte krävdes någon platsbiljett så valde vi ändå att fortsätta regionaltågsanvändandet även om det innebar ett extra byte och lite längre restid.
Vi förstärkte frukosten i Milano med en varsin Mortadellabaguette och en flaska vatten. Regionaltåget tog oss till Verona med ganska täta stopp och när vi klev av i Verona för att rusa över till spår 10 för sexminutersbytet till nästa tåg så insåg jag att den värmevägg jag kände i Monza igår inte var någon tillfällighet. Det bekräftades också på dom små monitorerna i nästa regionaltåg till Venedig som talade om att utomhustemperaturen var 37 grader. Nog det varmaste jag upplevt och det kändes kan jag säga. Det var nog lika varmt när vi bytte tåg igår men det kan jag inte verifiera. Under resan ner mot Venedig så åkte vi igenom en kallfront med regn och utetemperaturen sjönk snabbt med tio grader och vi jublade för varje grad. När vi närmade oss Venezia Santa Lucia så var vi igenom kallfronten och det vände upp ett par grader igen och vi klev ut i staden på vattnet i trettiogradig värme.
Att anlända till Venedig med tåg år alltid lika häftigt. Man kliver av på perrongen och går igenom stationshuset och när man kliver ut på andra sidan är man plötsligt i en annan värld. Dom två senaste gångerna jag varit här har jag haft resesällskap som inte varit här förut och deras reaktion när dom ser Venedig för första gången är samma som min var för 40 år sedan. Kul att se.
Hotellet som vi bokat in oss på ligger 300 meter från stationen så det var en kort promenad. Trevlig personal och svala luftkonditionerade rum. En uppfräschning av min lekamen krävdes också idag innan vi attackerade staden men med det avklarat så letade jag reda på den restaurang där jag åt min 50-årsmiddag för två år sedan. Italiens bästa spaghetti frutti del mare och även samma vin som för två år sedan. Den gamle kyparen som serverade oss då var tydligen borta men han hade bra ersättare.
Efter väl förtjänad mat och dryck så vandrade vi ner mot Rialto och Markusplatsen. Mycket mindre turister än förväntat. Vi återvänder samma väg tillbaka och det känns som det blir värmare igen. Ryggen håller även om den bråkar. Venedig är en av mina favoritplatser på kartan och i morgon väntar inga resor utan planlösa promenader i det labyrintsystem som den hör staden utgör.
